Exakt en månad sen jag var med i bussbranden, min bästa vän har vart utomlands exakt en vecka, jag har hunnit säga tack och hej till vissa, jag har lärt känna världens finaste kille, jag har börjat årskurs 2, jag har vunnit division 4 & 5, tiden går så jävla fort, känns som vissa saker hände igår typ, dock olyckan känner jag tvärtom, det känns som evigheter sen, och det är skönt, har haft så himla mycket att göra senaste månaden, jobb, plugg, fotboll, vänner, ja allt viktigt i mitt liv så jag har inte alls hunnit tänka på det, men såfort lampan släcks eller såfort hörlurarna åker in, eller såfort jag är ensam så kommer tankarna, ibland är det skönt att tänka på allt och ibland är det tokjobbigt men hur många vet att jag tänker på detta, ingen.

Många pratar om att man ser på livet på ett helt annat sätt efter såna händelser, jag vet inte om jag ändrats så mycket men jag vet iallafall att jag är tacksam för varje dag, och varje dag sen det hände har vart mer eller mindre perfekt, vet inte om det beror på att jag ändrats eller om jag har tur...

nu ska jag iallafall lägga huvudet mot kudden, och försöka sova, dock ensam, länge sen nu, men jag överlever nog, men glöm inte att man kan se glad ut, utan att vara det.

peace