"rädslan att förlora får inte vara starkare än viljan att vinna"

Ändå får jag jordens utskällning när jag går med upp i anfall, eller rättare sagt får väl utskällning vad jag än gör.
Slutar på fotboll inom väldigt kort, trappar iaf ner till nått annat lag, vet bara inte hur jag ska framföra det snyggast.

Min rygg gör så galet ont så fort jag spelat och det är det verkligen inte värt längre känner jag.

Allt är kaos, skönt med sommarlov och att jag får komma bort och tänka lite i sommar.

Skolan är det värsta stället jag vet, eller lärarna är bra och jag tycker om att plugga men för övrigt mår jag dåligt, av att se falska människor runt om mig hela tiden.

Jobbet just nu är lite som ett slagfält får se hur den nya lösningen blir, håller tummarna, på jobbet trivs jag som fan iaf!

Sen pojken jag har allra närmst hjärtat vet jag inte om han är där ibland. Vi hade en underbar resa tsm, men nu ska jag gå och dö. Vet att det inte är ordagrant men i såna här situationer räcker ett ord och hela jag rasar. Jobbigt att vara instabil men vad ska jag luta mig mot när allt går motströms. Det gör ont i mig hela tiden. Ligger på bristningsgränsen, och jag orkar inte mycket mer.

Nu lägger jag ner här på obestämd tid för ytterligare ett litet måste som att skriva regelbundet orkar jag inte ha på mig, ber om ursäkt!