fruktansvärt...

vad ska man göra när ens bästa vän och sin kärlek inte längre vill ha en, vad ska man göra när man gråter dygnet runt och tårarna inte tar slut, vad ska man göra när alla säger åt en att vara stark och att tänka på annat, vad ska man göra för att gå vidare, vad ska man göra när man inte vil annat än att allt ska vara bra igen, vad ska man göra när man känner sig helt misslyckad.
 
svaret på dessa frågor vet inte jag tyvärr, och jag tror inte det finns svar på allt. jag mår så dåligt, jag kan inte tänka på annat, tårarna rinner ner för min kind hela tiden, om dom inte syns så är det på insidan, det här är det värsta som hänt i hela mitt liv, jag är helt förstörd och vet inte hur jag ska klara mig ur detta, jag vill inte klara mig ur detta för du var mitt liv, vad ska jag göra nu? För dig var jag ett kapitel och du har börjat på nästa och för mig var du livet och är borta, jag skulle kunna göra precis vad som helst för att ditt hjärta skulle tillhöra mig igen, precis vad som helst! Men det finns inte en chans att du vill det tror jag. och det sårar mig, att efter nästan 1,5 år gå till detta hemska. Du var det bästa som hänt i mitt liv men nu det värsta. jag vågar aldrig mer bli kär, eller jag kommer aldrig mer kunna bli kär, jag går runt med en klump i halsen dagarna i enda och bara hoppas at du ska se mig igen. men helt förgäves. jag saknar att ha dig att pussa på, krama, och mysa med. Och att jag förlorat min allra bästa vän, visst vi s vänner efter detta men hur ska jag kunna träffa dig eller ens se dig utan att få ångest, jag har ju fortfarande så starka känslor kvar. vänner går inte en jag vill inte förlora dig helt. Jag saknar att hitta på saker med dig åka bort osv, denna jul kommer vara hemsk, det jag önskar mig mest av allt är dig i julklapp, inget annat får mig lyckligare.
 
jag vet att jag inte borde skriva detta för att visa alla hur svag jag är, men jag klarar inte att ha det inom mig..
 
 






Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback